- Jag var i Helsingfors i onsdags för att äta lunch med ambassadören Anders Lidén, han hade bjudit in mig och teaterchefer från bland annat Esbo Stadsteater, Åbo Svenska Teater, Kupio Stadsteater och Klockriketeatern. Riksteatern har samarbetat med nio region- och stadsteatrar i Finland sedan 2004.
Vad pratade ni om?
- Ambassadören är ny i sammanhanget, därför beskrev vi bakgrunden till vårt långa samarbete, som startade för att det fanns ett behov i Finland av teater på svenska, och ett behov i Sverige av teater på finska. Det fanns tidigare under 70-80 talet ett stort utbyte och Anders Eriksson, tidigare kulturråd på ambassaden i Helsingfors, tog initiativ till samarbetet runt de svenska turnéerna i Finland. Sedan dess har projekt växt till ett branschutvecklingsprojekt där allt fler teatrar, utbildningsinstitutioner och organisationer deltar. Samarbetet kallas Scen utan gränser, och förutom turnéerna så pågår utvecklingsprojekt inom teaterteknik och teknisk utveckling som främjar konstnärlig utveckling, textning och översättning. Olika projekt för att stötta och synliggöra nya dramatiker och regissörer pågår också.
- De olika språken är viktiga och det är ett stort värde för Sverige att ha finskan och många andra språk och minoritetsspråk, liksom det är ett stort värde för Finland att ha svenskan. Forskningen har visat att flerspråkighet hos barn ger bättre skolresultat och barn som är flerspråkiga utvecklar en större tolerans och kapacitet att förstå olika kulturer och system. Det är en viktig resurs för alla samhällen som vill utvecklas både kulturellt, demokratiskt och ekonomiskt.
Vad gjorde du mer i Helsingfors?
- Efter lunchen åkte jag ut till Hanaholmen, ett kulturcentrum, som bjudit in till en dag om ledarskapsutveckling. Chefen i rampljuset var temat för dagen, chefer från teatrar i Sverige och Finland var där, och vi diskuterade skillnader och likheter i våra två länder.
Samtal på Hanaholmen. Birgitta Englin, Eeva-Sisko Artell, Atro Kahiluoto.
Vilka är de största skillnaderna mellan Sverige och Finland när det gäller ledarskap i teaterbranschen?
- De största skillnaderna är att teatern i Sverige kommer ur olika traditioner I Finland har teatern växt fram ur behovet av att frigöra sig från både tsardömen och svensk styre. Under tsar tiden fick man inte ha föreningar som höll möten på finska förutom amatörteaterföreningar. Den bakgrunden har lett till att teatern fått en viktig roll i byggandet av en självständig fri nation. Därför finns inte heller någon motsättning mellan finsk professionell teater och amatörteater, de samarbetar kontinuerligt I Sverige har teatern en hovtradition som kommer från Gustav den tredje. Han importerade teatern, och till och med skådespelare, från Frankrike, med tanken att folket skulle upplysas. Teatern var för en elit som skulle stimuleras att utveckla en kulturell europeisk nivå och skådespelarna skulle därför tala franska.
De här olika bakgrunderna har förstås också påverkat politiken i de olika länderna. I Finland finns det till exempel en självklar uppfattning att kvalitet går att utveckla överallt inom scenkonstsektorn, och man ser att teater inte är något som är viktigt för alla., Det finns till och med en teaterlag i Finland och teatern har en väldigt viktig roll i diskussionen om samhället. Teatern har en mycket viktig roll i Sverige också, men vi kan fortfarande fastna i motsättningar mellan ideellt och professionellt, stad och land, institution och fri grupp.
Vilka är de största likheterna?
- Likheterna är att vi har samma utmaningar Framtida finansiering, förändrade kulturmönster, tekniska möjligheter. Med våra olika bakgrunder och språk har vi bättre förutsättningar att möta en spännande men komplex framtid.